Provens utformning
Syfte med proven
Enligt förordningen (1995:665) om revisorer ska prov för revisorsexamen säkerställa att revisorn har tillräckliga teoretiska kunskaper för att utföra lagstadgad revision och förmåga att i praktiken tillämpa sådana kunskaper. Högre revisorsexamen ska, utöver vad som gäller för revisorsexamen, säkerställa att revisorn har teoretiska kunskaper och förmåga att i praktiken tillämpa dessa kunskaper i företag som på grund av sin storlek eller av annan anledning är svåra att revidera. I prop. 1994/95:152 poängteras att det som ska prövas i examinationen är förmågan att praktiskt tillämpa de kunskaper som behövs för att utföra revision. Proven inriktas därför på för en yrkesutövande revisor nödvändiga kunskaper inom centrala områden.
Inriktning på proven
Då proven syftar till att testa förmågan att praktiskt tillämpa kunskaper inriktas proven mot uppgifter som påminner om situationer som en revisor kan ställas inför. I uppgifterna integreras ofta olika ämnesområden.
Provens ämnesområden är i första hand dessa:
- Revision
- Redovisning
- Revisorsrollen
- Handelsrätt
- Beskattningsrätt
- Informationsteknik
Andra ämnesområden som kan förekomma är:
- Ekonomisk analys
- Företagsvärdering
- Finansiering
- Nationalekonomi
Ämnesområdena väljs med beaktande av kraven på teoretisk utbildning för revisorsexamen och högre revisorsexamen som de anges i revisorsförordningen.
Högre revisorsexamen
Bestämmelserna om högre revisorsexamen innebär att förmågan att i praktiken tillämpa kunskaper i företag som på grund av sin storlek eller av annan anledning är svåra att revidera ska prövas vid examinationen. Detta leder till att uppgifter i provet för högre revisorsexamen även täcker situationer som är mer komplexa och som därigenom ofta inrymmer förhöjd revisionsrisk, till exempel:
- Utsatt affärsmässigt och svårbedömt ekonomiskt läge, som vid bortfall av produkter och marknader eller väsentliga tvister.
- Komplicerade redovisningsfrågor och publika bolags externa rapportering.
- Komplicerade organisatoriska förhållanden som koncernstruktur och internationella faktorer eller förändringar (eller behov av förändringar) i organisationen.
- Komplicerade affärsförhållanden som prisberäkningsgrunder eller andra kalkylfrågor och finansieringsförhållanden eller avtal med kunder och leverantörer.
- Komplexa och svårbedömda administrativa rutiner och system.
- Bristfällig kontrollmiljö som vid lågt kontrollmedvetande eller bristande förutsättningar för intern kontroll.
